Om att sitta på skolbänken igen

Nu har Klass 9A börjat igen och jag är ju lite kär i Stavros så jag följer serien slaviskt. Stavros och de övriga två lärarna använder diagnoser och prov som ett viktigt redskap i mätningen av elevernas kunskaper. Efter förra veckans kurs på Konstfack och med många egna misslyckanden under dessa dagar har jag funderat över hur man hade kunnat göra istället. Det är skillnad att studera på grundskolenivå och  högskola, det egna ansvaret ökar.

Vi fick en fin introduktion av Len i grunderna för animation och såg flera intressanta animerade kortfilmer, mycket inspirerarnde och jag ville veta mer. Vi fick även en introduktion av iStopMotion som verkade vara mycket behändigt att arbeta med.
Då vi på min skola endast har en (idag gammal) iMacBook, kände jag att jag ville prova vad som var möjligt med den teknik vi har på skolan dvs PC och i dagsläget utan MovieMaker (har dock möjlighet att installera). Det var här problemen började, jag orkar inte redogöra för dem, de var många och mina stackars gruppmedlemmar fick höra en massa gnäll från mig... Förlåt Christina och Lotta!
Känslan av att inte veta och att hela tiden stöta på problem som jag inte hade nån aning om hur jag skulle lösa gjorde mig så frustrerad och jag kände mig så misslyckad. Och då tänkte jag på mina elever. Hur ska jag göra för att de ska våga ge sig in i teknikdjungeln och inte hamna där jag hamnade. På tisdag morgon hade vi en tydlig genomgång av iMac, det var mycket bra.

1. En diagnos: vad kan de och vad kan de inte?
2. Mål: Vad är mitt mål och vad är deras mål?
3. Förutsättningar: Vad är möjligt, vad har de nytta av?
4. Verktyg: Vad behöver de för att kunna uppnå målet?

Vi är många på kursen och våra erfarenheter skiljer sig väldigt, säkerligen svårt att hitta en nivå där alla blir nöjda. Tiden, en och en halv dag, är alldeles för kort och blev ett stressmoment.
Jag skulle åka hem efter lunchen i tisdags utan att ha fått nånting gjort men Lotta fick mig att stanna.Tack! Jag satte mig själv och funderade över problemen, fick mycket hjälp av Ann-Cathrin och till slut blev det en kortfilm!

Nu ska jag inte glömma att nästa gång jag gör film så ska jag:

1. Fotografera i lagom stort format så att inte MovieMaker-programmet blir för segt
2. Jag ska ha en genomgång av momenten, i vilken ordning man gör när fotona skall in i programmet.
3. Innan fotona läggs in kollar jag att fototiden är minsta möjliga 0,125

Finns säkert mer men det har jag glömt.